Crazy Ex-Girlfriend

25.01.2019 kl. 10:21

 

Det finns ingen serie som Nicke himlar så våldsamt med ögonen åt som Crazy Ex-Girlfriend. Och jag älskar den. Han tycker den verkar fjollig och då brukar jag glo surt på honom och säga att han kan vara fjollig. Men han har ju lite rätt ändå, den är ganska fjollig. Men ändå så mycket mer.

Serien är gapig och hysterisk, men samtidigt så smart och petar omkring i många obekväma ämnen. Detta vävs samman av lite spontana musik- och dansnummer med så infernaliskt roliga lyrics.

 

Första säsongens intro som jag saknar! Fungerar bra som trailer dessutom.

 

I korthet handlar serien om Rebecca Bunch som hux-flux bestämmer sig för att flytta tvärs över landet (USA ofc) för att bosätta sig i samma lilla håla som sin ex-pojkvän från tonåren, Josh. Efter att ha råkat springa in i Josh får hon för sig att han är the one that got away och att de är menade att vara tillsammans. Hon flyttar då från New York där hon jobbar som advokat på en fancy byrå till West Covina, Kalifornien och tar första bästa jobb på en sorglig advokatbyrå. Bara för att vara nära Josh.

Crazy, kan man tycka. Vänta det blir värre! När hon väl är på plats märker hon att ojoj, ex-pojkvännen har tydligen en jääättesnygg yogaflickvän och verkar ju inte alls intresserad av att återförenas med henne. Här börjar projektet med att få tillbaka Josh med rättesnöret ändamålet helgar medlen; hon gör en hel rad helt craycray saker tillsammans med kollegan Paula. 

Okej, som ni kanske märker är det inte storyn i sig som får mig att falla pladask för serien. Men det är just det extremt ytliga och naiva kärleksdramat som gör att de smarta dialogerna kommer till sin fulla rätt. Och serien klarar av att på ett respektfullt sätt behandla ämnen som exempelvis trasiga familjerelationer, psykisk ohälsa och ofrivillig barnlöshet. Det låter ju omöjligt, men det går faktiskt.

 

Ingen är så stolt över sin sexualitet som Darryl! 

 

Självklart måste en serie ha ett färgsprakande persongalleri för att jag ska orka bry mig. Huvudkaraktären Rebecca är färg så det räcker och blir över till flera serier så det behövs lite balans. Då kommer Josh in, som är en av de tråkigaste karaktärerna i hela serien. Faktiskt snark, lite av en low point om jag får säga min åsikt. Min absoluta favorit är Paula! Den trygga muminmamman som har en och annan vansinnig idé i handväskan. Chefen Darryl är också klockren i sin vilsenhet. Inom loppet av de första episoderna hittar han sin sanna sexualitet och etniska ursprung som bereder serien med en hel del material. Diverse bikaraktärer som Greg, White Josh, Valencia och Heather har alla sin plats i serien och ingen känns onödig. Det är egentligen bara Josh jag skulle vilja byta ut...

 

Paula <3

 

Mest av allt tycker jag ändå om musikalinläggen! Så fruktansvärt roliga och catchiga. Nicke tittar med en märklig min när jag går omkring här hemma och sjunger "the first penis, the first penis, the very first penis i saw" i sann ABBA-anda. I castingen har de gjort ett utomordentligt jobb för det är inga tokiga pipor de vaskat fram (förutom Heather).

Helt ärligt vet jag inte vem jag vågar rekommendera den här serien åt eftersom Nickes himlande ögon låter mig veta att det här inte är en serie för alla. De tre första säsongerna finns på Netflix så om du har det till förfogande kan du ju i alla fall knäppa på ett avsnitt och känna av läget. För crazy? Äsch, se ett till och se om det tar sig. Jag tror det!

Har du sett Crazy Ex-Girlfriend vill jag väldigt gärna höra vad du tyckte och tänkte! Eller är jag totalt ensam i hela vida världen med att gilla detta mästerverk? Nej, HanaPee är i alla fall med mig. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver: