Två år som vegan

10.01.2019 kl. 10:27

I högstadiet började jag ifrågasätta köttet vi äter. Jag tyckte aldrig kött var en viktig del av min kost. Rent av äckligt för det mesta. Så jag slutade äta rött kött till de flestas förfäran. Nu skulle jag nog dö, jag som annars också var så mager. Några år senare slutade jag äta kyckling. Sen rök fisken och skaldjuren. Nu var det riktigt jobbigt att bjuda mig på middag. Sen ville jag bli vegan för jag är ju just så jobbig.

I januari 2017 bestämde jag mig för att prova på veganlivet riktigt på riktigt. Jag hade börjat byta ut en del mjölkprodukter från kosten sedan några år tillbaka, men en helt vegansk kost hade jag inte provat på ännu. Det var ju så många långsamma farväl jag var tvungen att ta då. Pätkis, Fazers blå, Lidls chokladkex med hasselnötsfyllning...

Men ju mer jag läste om mjölkkornas blodiga spenar och mörka hallar, desto oviktigare kändes det att mätta mitt sötsug. Det kändes inte bra att veta att djur skadas och dör bara för att jag ska få äta något som jag alldeles väl klarar mig utan. 

Så jag hakade på Vegan i 21 dagar-utmaningen. Och jag klarade det utan problem. Eller nu i efterhand minns jag inga större besvär i alla fall. Det kändes skönt att äta utan dåligt samvete. Det finns ju mjölkfri choklad, tack och lov!

Månaderna tickade på och blev år. Under de här två åren som gått har jag inte ätit animalier mer än några enstaka gånger då någon lömsk ostbit kilat in i en "100% veggie burger" eller "vegan pizza". Det händer då och då när det inte är jag själv som lagar maten.

Jag blev lagom sur då vi i somras beställde pizza från vårt stammisställe och jag fick en vegansk pizza med vanlig ost. Jag tyckte den såg underlig ut och efter att både jag och Nicke smakat på en bit konstaterade vi att det där är inte vegansk ost. Vi ringde tillbaka till pizzerian och då sa kocken helt krasst att veganosten var slut så han satt på vanlig i stället :'---)) kassakillen blev jättearg och det var pinsamt att höra hur han skällde på kocken. Men jag fick ny mat hem och gratis dricka och tusen förlåt förlåt förlåt. Så kan det gå!

Ibland frågar nyfikna själar om det är svårt att vara vegan. Nej, det är inte svårt, men det kräver engagemang och ibland lite extra planering. Att hitta mat då man reser kan ibland vara knepigt. I små städer, som till exempel här hemma i Hangö-Raseborgsknutarna, är veganutbudet riktigt skralt på restaurangerna. Det finns en gräns för hur många KW-burgare jag orkar trycka i mig, även om den är god! Och btw menyplanerare på samtliga finländska restauranger: veganer gillar också efterrätt!! 

Kommer jag någonsin att ge upp min veganska livsstil? Knappast. Jag trivs väldigt bra med den och maten är bra för min annars lätt förstoppade mage. Dessutom blir jag inte sjuk lika ofta. Förut blev jag förkyld både i tid och otid, men nu händer det mer sällan. Förra påsken råkade jag dra på mig något otrevligt, men annars har jag varit frisk och kry. När Nicke var sjuk här i höstas med riktig dunderförkylning tänkte jag att jahapp, den där slipper jag inte undan hur mycket ingefära jag än trycker i mig. Men se se! Inte en nysning!

Jag har snubblat över texter som påstår att man ska få silkeslen babyhud och att mensvärken försvinner om man byter till vegansk kost. Det kanske kan stämma för någon lycklig själ, men inte för mig. Jag har nog finnar och mens- och ägglossningssmärtor precis som tidigare. Tyvärr. 

Men en välfungerande tarm och bättre immunförsvar är ju inte helt fy skam kan jag tycka! Så visst finns det andra fördelar än att man stillar sitt slitande samvete. Jag mår alldeles utmärkt bra med min havremjölk och linsgryta!

Om du funderar på något kring vegansk kost och livsstil är det bara att fråga. Jag svarar snällt och sakligt på allt. Alla frågor är bra förutom då jag i högstadiet tillfrågades om jag var satanist bara för att jag inte skulle konfirmeras. Fortfarande #1 på listan över dumma frågor.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Hur ställer du dig till köttätare i din närhet? Min erfarenhet är att veganer oftast är snabb att döma köttätare och tycka att vi på något sätt skulle vara sämre. Jag har hört "USCH va äckligt" av veganvänner som sneglat på min tallrik, vilket inte är så trevligt. Vad är din erfarenhet?
Anonymous10.01.19 kl. 20:57
Jag har ätit middag med folk som ursäktat sin biff på tallriken och varit rädda att jag ska attackera dem med mina värderingar, men nej, det gör jag inte. Min sambo och nästan alla mina vänner och familjemedlemmar äter kött och det har jag ju själv gjort en gång i tiden så det är inget jag kommenterar desto mer. Min mission i livet är inte att övertyga alla att bli veganer, däremot tycker jag det är viktigt att alla funderar på hur maten på våra tallrikar blir till och om det finns förnuftigare alternativ. Den som vill diskutera det med mig vid matbordet får gärna, men vill man inte det så pratar vi om tv-serier i stället :-) Tack för kommentaren!
11.01.19 10:33