Titta, ett arkiv!

Fredag! Veckoslut! Vad ska jag göra? 

  1. Skriva :-----)) Kan ni tänka er denna blogg utan gradugnäll? Ni kan ju börja förbereda er i alla fall för fr.o.m. november blir det andra bullar! För denna gradubulle åker in i ugnen och kommer förhoppningsvis ut igen som en färdiggräddad biljett till min magisterexamen.
  2. Baka pumpapaj! Jag har aldrig ätit det, men mamma gav en halv pumpa åt mig som jag måste göra något med nu före den börjar mögla. Så pumpapaj it is!
  3. Äta vöner med Allis. Allis bjöd in sig själv på vönerkväll hos oss så det ska vi väl ordna. 
  4. Tvätta fönstren. De e pinsamt skitiga. Och jag e inte den som lägger märke till skitiga fönster före det e riktigt illa.
  5. Nu vill jag hemskt gärna hitta på en femte punkt bara för att..... ah! Virka! Jag ska virka min lilla scarf. Det e så fridfullt att sitta i soffan och virka och ha på nån sitcom i bakgrunden som man kan recitera hela manuset till. Mmmm, höstmys kallas det väl.

Btw, jag har varit så god och fixat en arkivlänk här på bloggen. Jag märkte att man omöjligt kunde orientera sig fram till mina tidigare inlägg utan att klicka sig tokig på pilarna längst ner, så här var så goda! Länken hittas i sidospalten om du läser via dator eller längst ner om du läser via telefonen. Jag har ju faktiskt snart bloggat ett helt år på Ratata så det börjar finnas en hel del inlägg att bläddra mellan.  Kanske man borde ställa till med bloggkalas? Jag ska försöka hitta på något riktigt kalasens för att uppmärksamma högtidsdagen.

Så ser arkivlänken ut!
*klick klick*

07.09.2018 kl. 12:08

"Du som hatar barn"

Det har jag fått höra några gånger. ”Det trodde jag aldrig om dig, du som hatar barn!”. Jag e ganska säker på att jag aldrig sagt att jag h-a-t-a-r barn. För det gör jag verkligen inte. Det enda jag har sagt, så länge jag kan minnas, e att jag inte vill ha egna barn. På något underligt vis har det tolkats som att jag hatar alla barn.

Och kanske e det därför folk blir förvånade när jag frivilligt kryper ner på golvet och spelar spel och leker känguru med kidsen. Jag tycker om att leka och spela för barn e så roliga och påhittiga. Helt ärligt tycker jag att det e roligare att umgås med barnen på ett kalas än att sitta vid vuxenbordet och dricka kaffe och prata viktigheter. Därför trivs jag alldeles utmärkt med mitt nya jobb som ordkonstledare! Och jag vågar påstå att barnen trivs med mig för på tisdag ville de inte ens gå hem när klockan blev halv fem. ”Eeeeeen gång till, snälla snälla??”. Så vi spelade en runda Land och stad till och hade filosofiska diskussioner kring huruvida det e moraliskt försvarbart att äta elefantkött eller ej.

”Men du som e så bra med barn, varför vill du int ha egna?”. Ända sedan jag var liten och ungarna omkring mig började leka mamma, pappa, barn har jag haft svårt att förstå vad som e så intressant med det. Jag och min storasyster lekte i stället mamma och häst. Jag var hästen.

Jag läste i morse en artikel på Svenska Yle om att allt fler väljer att inte skaffa barn.  Varningsklockorna klingar hotfullt i bakgrunden för detta bådar inte gott för nationalekonomin säger forskarna och kommentarsfältet sjuder av förakt mot snapchatgenerationen som bara vill pilla på sina telefoner i stället för att pilla på andras könsorgan och kanske skaffa lite barn som hederligt folk bör. Varför detta förakt, undrar jag då. E det för att normer börjar luckras upp och vi som inte känner oss lämpade för föräldralivet vågar säga nej tack, vilket kanske tidigare inte varit lika accepterat? Och vi som har för ovana att läsa Yles kommentarsfält vet ju att det finns inget som e farligare än uppluckrade samhällsnormer!

En orsak till att jag inte vill ha barn e för att en graviditet sku innehålla ALLT jag har sånt fruktansvärt obehag för. Sånt som jag drömmer mardrömmar om. Spyor, blodprov och nålar, gynekologundersökningar och kroppsliga förändringar. Tanken att ett barn sku växa i min mage känns absurd och äcklig. En annan orsak e vårt rådande samhällsklimat. Vill jag sätta flera stackare till världen? För helt krasst så går det ju bara nedför nu. Politiskt oroligt, resurser som tar slut och hela världen står i brand framför våra ögon med jämna mellanrum, både symboliskt och konkret.

Den främsta orsaken e väl att jag har inget intresse av att vara en förälder. Jag vill inte ta hand om någonting 24/7. ”Men du har ju en katt som du tar hand om hur bra som helst!”. Ja men okej, jag lämnar välling i en skål på golvet och går på jobb då 8 timmar medan ungen sover i Nickes skrivbordsstol. Det e väl det där med 24/7 som ger mig lite panikkänningar. När man säger att man inte vill binda sig till något som kräver ens konstanta ansvar och uppmärksamhet säger Yles kommentarsfält att man e egoistisk och lat och just typiskt för snapshatgenerationen att bara bry sig om sig själv. Men e det inte bra att ha den självinsikten? Jag tycker det. Och om man tycker det e själviskt att någon vill leva sitt liv endast för sig själv så kan man tycka det, men det gör inte jag.

Men kanske ändå. Om möjligheten finns och det känns som ett rimligt tillskott i livet. För jag hatar inte barn, tvärtom! Men jag hatar att jag förväntas vilja skaffa minst tio stycken åt mig själv och många gånger tänks inte tanken att det kanske inte ens går. Att bli mamma e inte ett mål i mitt liv. Om jag ändå går och blir det någon gång så kommer jag högst troligt tycka att det e det mest fantastiska som hänt, men trots det e det i skrivande stund varken en dröm eller ett mål.

Kan ju passa på att påpeka att jag e väldigt glad att alla inte delar samma värderingar i livet som jag gällande barn för då sku jag inte ha en så här kul typ att hänga med ibland! Och på tal om den fördömda snapchatgenerationen kunde texten knappast illustreras på ett bättre sätt.

06.09.2018 kl. 11:11

Spring, virk och Disenchanted

Nåja, jag känner mig som en levande människa igen efter en natt med ordentlig sömn. Jag ansträngde mig så pass mycket att jag faktiskt for ut och sprang med Nicke igårkväll eftersom jag tänkte att något så förfärligt måste väl trötta ut en både psykiskt och fysiskt. Och det gjorde det! Så nu måste jag väl börja springa varje kväll... Jaja, jag har hört att det ska vara hälsosamt på andra sätt också så värre ovanor har man väl dragit på sig.

Jag plockade också fram mina virkgrejer igårkväll. Det blir ju inte så himla fint det jag virkar, men det e så behagligt att låta fingrarna helt mekaniskt knypla ihop något sammanhängande. En gul scarf har jag på gång nu, om jag inte orkar så långt får det bli en avlång grytlapp.

Ännu en tredje grej jag gjorde igår! Tittade på nya Netflix-serien Disenchanted. En animerad serie med Simpsons-feeling, men i medeltida Dreamland. Den e inte lika provocerande som Family Guy, men präglas ändå av en rå samhällskritisk humor som tilltalar mig.

 

 

06.09.2018 kl. 09:52

Nyttig och onyttig stress

Fy as, vad jag sover dåligt just nu. Inatt fick jag tag i sömnen omkring ett och sen vaknade jag halv fyra genomsvettig, alltså så svettig att min topp klistrades mot kroppen av kallsvett, och var vaken till halv sju. Den här proceduren har upprepats nu redan några nätter. Sen när jag väl fick sömn på morgonen drömde jag helt idiotiska drömmar. 

Jag misstänker stress som orsak till detta. Det e mycket nytt på gång nu med ordverkstäderna som kickat i gång den här veckan och så e det ju en gradu som har ganska exakt två månader på sig att bli klar nu. Men det här e ändå en helt nyttig stress, en stress som håller mig alert. Jag har nämligen två sorters stress som hälsar på ibland:

1) den nyttiga stressen som alla människor tampas med nu och då. Jag mår inte dåligt av den, men jag har ofta svårt att sova pga alla tankar och nya intryck som snurrar på i lillhuvet om nätterna. 

2) den onyttiga ångeststressen som dyker upp nu och då och pågår sen i en längre period. Den här typen av stress mår jag riktigt skit av och den tar sig också ut på kroppen i form av olika fysiska symptom. Däremot brukar jag inte ha problem med sömnen under såna här perioder eftersom jag blir totalt utmattad. 

Så vi kan väl konstatera att jag inte e särskilt stresstålig, men det e väl sånt ynkliga typer som undertecknad får leva med. Jag försöker tygla den här nyttiga stressen med att vara ute och tanka frisk luft och motion i skapliga doser. Igår gick jag och mamma på svampjakt i skogen, men det var en skral skörd. Älgflugorna e det dock ingen brist på i år. Tur att jag har en lippis med skyddsnät just för såna otyg!

Vi försökte identifiera de få svamparna vi lyckades hitta. Min svampkännedom sträcker sig så långt som fyra olika svampar; gul kantarell, trattkantarell, taggsvamp och fingersvamp. Och flugsvamp!

05.09.2018 kl. 10:40

Vad skriver jag gradu om egentligen?

Jag e så nöjd med mig själv för igår skrev jag ikapp mitt skrivschema och nu e gradun faktiskt på gång! Nu visar dokumentet 35 sidor och det betyder att jag över den gyllene halvvägsgränsen och börjar förnimma ljuset i slutet av tunneln! Jag har redan valt ut vilken skumpaflaska som ska korkas dagen då jag lämnar in den färdiga avhandlingen. Om den blir godkänd eller ej e sen en världslig sak.

"Vad skriver du riktigt om?" undrar folk ibland.

Och då förväntas man ju ha ett rappt svar för att låta som en person som faktiskt vet vad den sysslar med. När jag inte e på humör att diskutera mitt livsverk desto mera så svarar jag "feministisk/politisk argumentationsanalys" vilket inte riktigt e hela sanningen. Jag gör nämligen inte en *fullständig* argumentationsanalys, utan bara en del av en sådan. Lite fusk med andra ord.

Min gradu har just nu arbetstiteln Hundra år av feministisk argumentation - En kvantitativ analys av argumentationsmedelsbruket i tidskriften Astra 1919-2018. Jag granskar alltså debattartiklar i den magnifika tidskriften Astra som funnits i snart ett helt sekel och försöker utreda vilka sorts argumentationsmedel skribenterna använder för att övertyga läsarna. Jag gör nedstamp i årgångarna från år 1919, 1939, 1959, 1979, 1999 och 2018 för att se om det eventuellt går att se någon typ av trend i argumentationsmedelsbruket.

Och vad e ett argumentationsmedel kan man då undra. Ett argumentationsmedel kan kategoriseras som ethos, logos och pathos. Ethosargument e argument som skribenten använder för att stärka sin auktoritet eller personlighet t.ex. genom att hänvisa till erfarenheter eller visa sig humoristisk. Logosargument e argument som talar till läsarnas förnuft och som ofta är faktabaserade. Pathosargumenten e de argument som skribenten använder för att väcka känslor.

Just nu har jag kommit så långt i min analys att jag granskat argumentationsmedelsfrekvensen (härligt ord!) i två artiklar från 1919. I de artiklarna har helt klart pathosargument varit populärast. Det e inte helt oväntat i och med att pathosargument ofta e väldigt starka i politiska debatter där medborgarnas skyldigheter och rättigheter ofta fungerar som ett tacksamt lockbete för att väcka engagemang.

När alla artiklar e analyserade ska jag jämföra statistiken och se om ett visst argumentationsmedel eventuellt helt saknas något år och kanske då kan indikiera på en trend i den feministiska eller politiska debatten. Har man 2018 helt struntat i pathosargument och litar endast på sin auktoritet och använder i stället främst ethosargument? Knappast troligt, men värt att studera för politisk argumentation e alltid intressant att granska i och med att det e den typ av argumentation beslutsfattarna i världen använder sig av för att övertyga oss om att DET HÄR e problemet och DET HÄR e lösningen. 

Så här såg Astra ut 1939, 1959, 1979 och 1999!

 

Tips!

För den intresserade kan jag tipsa om att de allra första årgångarna av Astra hittas digitalt här! Det e riktigt intressant läsning. Det tragikomiska i att argumentet "Det är faktiskt år 1919, ska vi verkligen behöva tjata om kvinnans lika rätt till *insert valfri patriarkal orättvisa* än i denna dag?" användes redan då. Jag vill krama om alla modiga kämpar som för 100 år sedan offrade så mycket bara för att våga kalla sig kvinnosakskvinna. Evigt tacksam!

03.09.2018 kl. 09:52

Team Muskler vs. Smörblommorna

Igår ställde mamma till med barnkalas med femkamp, utomhuslekar och dubbla kakbjudningar. Femkamp e ju så himla kul! Speciellt när man vinner hehehe. 

Välkomstskål med mycket höstiga vibbar!

Mamma var ett väldigt nöjt födeslsedagsbarn och här var vi redo att sätta igång med allvaret. Jag, kusin Madde och moster P bildade Team Muskler (uttalas på bredast möjliga kariska [mosklärr]) och motståndarlaget bestod av mamma, systrarna och Jasse med det aggressiva lagnamnet Smörblommorna.

Femkampen bestod av stövelkastning, säcklöpning, äggstafett, charader och Mölkky.

Team Muskler var egentligen inte bra på något annat förutom Mölkkyn (som var värt mest poäng, därav vår vinst). Stöveln kastades snett och knappt ens framåt i vissa kast, säcklöpningen vann vi bara för att Allis och mamma störtade i marken (men vi fortsatte springa helt osympatiskt), äggstafetten förlorade vi totalt och i charaderna var vi bara inte riktigt lika kvicktänkta som Smörblommorna. Men i Mölkkyn KROSSADE vi dem! Vi fällde precis de rätta kägglorna och vann en pricksäcker seger, om än en något omoralisk sådan, men sånt e livet med Muskler.

Jag utsågs till lagkapten och tar stor ära i att jag ledde mitt lag till en oförglömlig seger. 

Mina syssor och så min lilla kusin Madde som jag försökt lära allt viktigt i livet. Som att rida ponnyn och rita hästar. Anser mig själv vara hennes främsta mentor i livet, vare sig hon vill eller inte.

Se så snygga säckar vi hade i säcklöpningen! Man sku ju nästan vilja inreda huset med dem. 

Sen blev det pavlova och samkväm i salongen tills det blev mörkt och jag körde hem till Rim och Hangö, ty Nicke var på äventyr (skriver slutarbete i Åbo hela vs).

Mycket lyckat kalas!
Tack och bock jag har en awesome familj!

02.09.2018 kl. 10:17

Skriv nu!

Go förmiddag!

Idag e det fredag och enligt mitt skrivschema ligger jag efter med sex sidor. Fint jobbat! Men en orsak e hemlig (och totalt ointressant för allmänheten) och en annan orsak e att jag spenderade hela gårdagen på att åka tåg till Helsingfors, gå på möte och åka tåg tillbaka hem till Hangö. Ett möte som tog 45 minuter krävde 8 timmar av min dyrbara skrivtid. Snifi snifi.

Men nu har jag allt material som krävs för att sätta igång med mina ordverkstäder nästa vecka. Jag har nog aldrig varit så taggad på ett jobb som det här! I Ekenäs hade jag lyckats charma till mig en full grupp så där blir det livat kan jag lova. 

Jaja, det e väl dags att sätta igång och skriva ikapp det där skrivschemat dååårååå. Herregud så uttråkad jag blir på det just nu. Snark snark snark. Tips: skriv int gradu.

Skämt. Utbildning e lajf. Men ett ganska tråkigt lajf ibland...

Den femte november när sidantalet fortfarande ligger på 29... Jaja, dags att jobba och sluta jåma.

 

31.08.2018 kl. 10:04

Leonadagen

Jag tog en paus i graduskrivandet för att kolla nyheterna och SE vad jag hittade! En glädjens dag med fantastiskt goda nyheter! Jag ska få en alldeles egen namnsdag! Eller inte alldeles egen för jag e väl tvungen att dela den med alla andra Leonor. Sen när jag blir historiskt betydelsefull kanske jag får en alldeles egen dag, vi får väl se.

Som liten "firade" jag namnsdag 28 september då Leopold och Leo har namnsdag, men nu ska jag få en egen dag hurra hurra! Nu dröjer det inte länge förrän jag hittar mitt namn på en cokisflaska eller i en facebookbild där man ska tagga sina kompisar som heter si och så. Dreams do come true.

Egentligen bryr vi oss inte så mycket om namnsdagar i vår familj och det e bara om man råkar höra på radio eller läsa i tidningen som man grattar personen på dagen. Men mamma brukar köpa en Ässä-lott när vi har namnsdag och tidigare har jag haft lite dålig koll på när jag har rätt att kräva denna lott av henne så nu ska det bli ordning på den saken!

Den enda bilden jag kunde komma på att mitt namn finns med på. Kanske jag blir historiskt betydelsefull när jag skakar om hela världen och det engelska språket och bestämmer att vi ska stava det fonetiskt i stället? 

 

29.08.2018 kl. 15:16

Jag sår ett romanfrö

Nu har jag under några veckor filat på en idé till en roman. Jag har byggt upp ett persongalleri som ständigt utvecklas och jag har den röda tråden utklurad något så när. Idag har jag skrivit sju kapitel för att se vart den här storyn e påväg och om den alls har något driv. Just nu känns det så. Men jag pendlar mellan GUD VA BRA och fyfan va dåligt. Klassiskt konsnärstänk antar jag. Men en liten peek på vad jag sysslar med tänkte jag bjuda på!

***

Den röda tråden: Riva flyttar tillbaka till den stora gården i Baldersbro där hon växt upp med sin mamma, mommo och mormorsmor Pip. Baldersbro e en liten by med mycket karaktär och ett fåtal färgstarka karaktärer. Där bor bland annat författaren George som inte riktigt förstår sig på det finländska konceptet personal bubble, Sylvia som e en fin dam som talar om sig själv i tredje person och har ett osunt intresse för den svenska kungafamiljen och småbarnsföräldrarna Peik och Linda som gör allt i sin makt för att framstå som en harmonisk och instragramvänlig barnfamilj.

Riva försöker få livet att gå ihop som gårdsägare och aspirerande konstnär. Men det tar på krafterna att tackla vardagen samtidigt som man sörjer sin döda mommo och mer eller mindre frivilligt kastas in i den nya gemenskapen i Baldersbro. 

***

Tanken e att berättelsen om Rivas nya liv i Baldersbro varvas med minnen från barndomen och hur fyra generationers kvinnor bidragit till att forma den hon är och vill bli. Humor, sorg och en smula dramatik ska det bli. Jag vill att läsaren ska vilja bo i Baldersbro! 

Syntolkning: Mallig typ med författardrömmar i en skog i Uppsala

28.08.2018 kl. 14:39

Resans loppis- och reafynd

Jag började skriva ett inlägg om hur uselt jag sovit inatt men sen kom jag på att HEJ ingen bryr sig :-----)))) men ni kanske bryr er om vad som fastnade i mina tassar när vi strosade runt i affärer och loppisar i Sverige? Min ekonomiska situation tillåter verkligen ingen dyr shopping just nu, men några små billiga saker hittade jag som jag inte kunde låta bli.

Min mysse! Tyvärr e inte Fucking Åmål-postern min, den hängde i lägenheten vi hyrde. I textilväg köpte jag också en klänning från Indiska och en tygpåse för mina gamla e så skitiga att man täcks ju inte ens ta med dem till Sale...

Therese Lindgrens bok hittade jag på loppis för 20 kronor så jag tänkte att det kan den kanske vara värd. Jag känner inte till henne desto mer, men hon lär ju ha en del vettiga värderingar. Tidningen Skriva var tre gånger dyrare än boken, men jag gillade den. Man blev ju lite *inspirerad* till och med.

Porslinsburkar och plåtask som vi absolut sku ha från Loppis Poppis (ett riktigt bra loppis lite utanför Uppsala!). Minigrytorna och glasunderläggen köpte vi på Mio. 

Vårt finaste fynd på Loppis Poppis! En väldigt retro jordglob. När jag stolt bar ut den från loppiset kom det direkt en kille och sa att den var fin och att han ville ha en likadan. Finne som jag e blev jag onödigt häpen över att en främling kommer fram och pratar med en helt utan vidare. Socialt underbarn som man e.

27.08.2018 kl. 10:30