Den fega bloggaren

Vet ni. Jag har blivit en sån bloggare som har en lång memo-anteckning med inlägg jag planerar skriva. En så strukturerad och motiverad bloggare har jag aldrig varit. Hela 2018 har varit ett riktigt produktivt bloggår för mig, aldrig någonsin har jag skrivit så många inlägg som i år. Okej, eventuellt 2009 då man skrev 3-4 inlägg om dagen, men de hade varken huvud eller fötter och bestod till 90% av webcambilder och insideskämt. 

Men just nu tycker jag det e roligt att blogga! Jag trodde för något år sedan att bloggande var på väg att dö ut helt och hållet och förberedde mig på det med att skriva ungefär ett inlägg i veckan. Jag skrev mest om vad jag gjort på dagarna, för jag skrev främst för familjen och kompisarna som var de enda som jag visste att läste.

Och helt ärligt lever jag lite med det tänkesättet fortfarande. Jag skriver för mamma, mina systrar och Ansku i Uleåborg - för de e de enda som jag vet att läser allt jag skriver. Men jag vet ju att det finns en hel hop med läsare där ute. Jag vet inte vad ni heter eller om ni tycker det jag skriver e trevligt eller störigt - och det e helt okej! Ibland kan jag få lite panik när jag tänker på att okända människor läser och värderar det jag skriver. Men varje gång en ny kommentar publiceras eller någon halvbekant säger att de läst bloggen blir jag så glad, så glad.

På senaste har den lilla kurvan på Google Analytics pekat uppåt med en glad grön pil varje gång jag kikat in. Och det kan jag tacka Facebookgruppen Finlandssvenska bloggare för! Jag har alltid varit lite feg med att marknadsföra mina skriverier, men i den gruppen känns det alltid tryggt och välkommet att dela sina mer och mindre genomtänkta inlägg. Dessutom tror jag att det e den snällaste Facebookgruppen som finns! Aldrig någonsin har jag stött på en stöddig eller IQ-befriad kommentar. 

Finlandssvenska bloggare har dessutom hjälpt mig bli mer bekväm med att kommentera andras bloggar. Fortfarande gör jag det väldigt sällan och ibland skriver jag en kommentar för att sedan radera allt och klicka bort bloggen medan jag tänker "äh int bryr sig den där människan om vad jag tycker ändå". Självförtroendet hoppar i sjön och dyker djupt, djupt, djupt ner i avgrunden med andra ord. Men ibland e jag modig och kommenterar en helt ny blogg eller en blogg som jag snokat runt på i flera år utan att säga ett pip. Hur märkligt e inte det egentligen? Att jag vet vad en människa äter till frukost, hur länge den känt sin livspartner eller vad hens bästa vänner heter och jobbar med utan att personen i fråga ens vet att det finns en liten Lelle som smyger runt knutarna och snokar? Lite creepy, men samtidigt fascinerande.

Jaså, det här blev ju ett utlämnande inlägg där jag blottar min egen feghet på internet och erkänner hur jag smyger runt på folks bloggar i flera år och kikar in genom deras internetfönster utan att ens säga hej. Jag ska försöka börja säga hej lite oftare!

En bild på en internetfegis med fluffig frisyr 

19.09.2018 kl. 09:57

Vegobox - recension av en vegan och en icke-vegan

Förra torsdagen fick jag min första Vegobox som var full med snacks, både goda och lite mindre goda. Vegoboxen innehåller veganska snacksnyheter och varje månad får man en ny låda rakt ner i postlådan. Eller ja, jag får två stycken, men jag tror nog jag kommer fortsätta beställa för det e ju så himla kul att få en hel låda med massa ätbara överraskningar!

Jag blev uppmanad att detaljerat redogöra för innehållet och den uppmaningen tog jag och Nicke på största möjliga allvar genom att recensera och poängsätta varje produkt! Så det här e ju en gyllene chans att även få höra en icke-vegans åsikter om snacksen. Veganer e i allmänhet nöjda så länge de får nåt annat än russin och torra smörgåskex att gnaga på, så mitt omdöme kan vara lite väl snällt enligt icke-veganska mått.

Vår poängskala går från 1-5, 1 e något riktigt äckligt och 5 e något som man inte kan leva utan. 3 e väl något man kan tänka sig att köpa igen, men ingen otrolig smakupplevelse.

1. Ten Acre potatischips med ost- och löksmak - jättegoda! Det här var både min och Nickes favorit. Spröda lantchips med en rimlig mängd kryddor, inte alls så där cheesygreasy som ostchips lätt blir. 

Vi gav båda 4,5! Men i efterhand funderar jag nog på en femma ändå... Hoppas de kommer till salu i någon butik i Finland!

2. Ape kokosrispuffar med chilismak - helt ok, men samtidigt ganska märkliga. Konsistensen var väldigt fluffiga puffar som smälter i munnen, vilket låter bra (?), men nåja... 

Jag gav dem 2,5 och Nicke gav dem 2.

3. Noa Active Herbs blåbär- och björksavsdryck - god, men smakade egentligen inte så mycket mer än hemlagad saft. Antar att den säljs för ett ganska saftigt pris i någon hälsokostaffär och jag kunde gott tänka mig att köpa den för ca 1,50€, men dylika drycker brukar man få pröjsa mellan 4-5€ för.

Mitt betyg blev en 3 och Nicke gav den 2.

4. Goodly Good Stuff sura fruktgodisar - riktigt goda! Jag gillar ju sura karameller och de här hade dessutom fräscha smaker. I would recommend to a friend-good!

Jag gav dem 4 och Nicke 3,5.

5. Irish oat granola bar med ingefära - skitgod! Men tyvärr allt för torr... Choklad och ingefära var en oväntat god kombo. 

Jag gav 4 och Nicke 2,5 - han var helt klart inte lika impressed. 

6. Pulsin fruit- & nubar med russin och kakao - en ganska intetsägande mellanmålsstång. Helt ok, men sku nog inte köpa den igen pga finns så mycket godare.

Vi gav båda 2,5.

7. Perk!er quinoabar med goji- och tranbär - den här var god! Inte torr och riktigt smakrik. Förstår inte riktigt varför vi bara gav den 3 poäng? Det måste vara något dåligt med den som jag har glömt...

8. Well & Truly Crunchy majschips med smak av rökt paprika - här blev jag besviken. De smakade allt för mycket bacon (?) och var ojämt kryddade och jättehårda.

Jag gav dem 2 för sure, de var ätbara. Nicke gav dem 3, men han slukade hela påsen på några minuter när jag sa att de inte var i min smak så jag sku inte lita på hans snåla betyg här.

Rim ville förstås ha lådan som nytt gömställe

Ostchipsen var min favorit och bottennappet var de röka majschipsen. Men helt ärligt, allt sku ha kunnat vara äckligt och jag sku ändå ivrigt vänta på nästa box... Jag e en ganska simpel konsument ändå. Överraska mig med äckliga saker och jag e ändå nöjd liksom.

18.09.2018 kl. 10:31

A stroll down Instagram lane

Jag har haft ett instagramkonto i ganska exakt sex år, jag skaffade det någongång hösten 2012 när jag gick i gymnasiet och typ alla coola kompisar hade det förutom jag. Jag hade en riktigt dålig telefon så den klarade knappt av att ladda ner appar och kameran var under all konstruktiv kritik i hela världen. Men jag instagrammade glatt med fula, suddiga bilder och jag tänkte att vi kan väl titta lite närmare på några bilder som jag fastnade speciellt för när jag en kväll scrollade igenom mitt konto.

Det här är mina allra första bilder på Instagram. Så där motivmässigt har det inte skett särskilt stora förändringar. Mat, djur och lite selfies e fortfarande det jag främst laddar upp. Men de där gräsliga ramarna man envisades med att använda och den odugliga kvaliteten e ju grotesk...

Jag sku kanske inte ladda upp bilder på hesemat och hårfärgsaskar idag, men keep in mind att detta var en tid före Snapchat ens var påtänkt!

Till vänster ser ni min instagramdebut. Jag var hejdlöst populär som ni kan se och överöstes av likes. 

I mitten och till höger ser ni bevis på att jag minsann inte alltid varit denna gudfruktiga vegan som jag e idag. Räkor och kyckling åt jag gladeligen ännu 2014 om jag minns rätt.

Kommer ni ihåg när hashtags var nytt och fräscht och man missbrukade dem något så idiotiskt? Se exempel ovan till höger.

Selfies var outforskad mark och man tog sig alla friheter som fanns bland filterutbudet. En mästare på att knåpa ihop finurliga bildtexter var jag också. 

Det hände också att jag inte fick en enda like... Snålt, men förståeligt pga denna bild säger ingenting om någonting!? Jag var på resemässa och Silja Line ordnade drag show, okej.

Till höger e en bild som jag än idag blir full i skratt av när jag tänker på den där burgermåltiden på Knäppen (r.i.p <3). Direkt när vi fick våra burgare serverade lättar Ansku på locket av burgaren och konstaterar nöjt "Ingen sallad. Utmärkt!". Det här e ett bevingat citat som jag använder än idag.

Along came Sniff! En hittekatt som Allis hittade i en skrotbil som hade blivit övergiven av sin mamma. Med Sniff lurade jag åt mig massa likes tydligen. Hashtaggarna levde och frodades.

Selfies var fortfarande komplicerat och här vill jag även lyfta fram att skärpa och djup minsann inte var något hinder för mig och mina selfies.

2014 hade jag skaffat både ny telefon och en katt. Och här började jag använda SKOJIGA och IRONISKA hashtags. Ja man e ju en komiker av högsta rang.

I mitten e en bild från vår första resa med Åbogänget som gick till Prag. Så otroligt rolig resa och titta titta, emojis!!

Till höger e en all time favorite meme. Ville bara återuppliva den. 

Eddie <3 Förra söndagen blev pappa och Nina tvungna att säga hejdå till honom för gott och jag hoppas han får springa omkring så här i hundhimlen nu utan ont. 

Vår lägenhet i Ekenäs var nice (förutom väggdekorationerna), men jag måste ändå säga att jag gillar vårt bo här i Hangö ännu mera! Saknar dock våra mysiga grannar.

Och till sist en blyertsteckning på Leia som jag har slarvat bort och synd e det för det e det finaste jag ritat kanske någonsin? Säkert finns den någonstans bland alla mina mästerverk. 

Japp, de va de! Så här ser mitt konto ut idag. Djur, mat, böcker och så lite människor ibland. Vill man snoka bland mina bilder kan man klicka på länken på sidan (via dator) eller längre ner (via telefon).  Och så kan man follow me I'm popular. Så stod det på storasyster Snodds t-skjorta när hon gick i lågstadiet :--)) Önskar den fanns kvar och att man fick ärva...

16.09.2018 kl. 13:50

En box och en bok

Skrivandet går fortsättningsvis trögt. Just nu har jag fastnat i ett redigeringsstadie som inte alls e kul. Så i stället för att göra det tänkte jag berätta om några kul grejer från igår!

Jag hittade äntligen en mycket efterlängtad födelsedagspresent i postlådan! Allis och Lonny beställde två Vegoboxar åt mig som present och nu fick jag septemberboxen efter många långa veckors väntan. Den var proppad med snacks, bars och annat gott som jag ska skriva ett utförligt inlägg med recensioner sen. För finns det faktiskt någon där ute som inte vill läsa snacksrecensioner? Nä, det tror jag faktiskt inte. Jag och Nicke har redan börjat det utförliga recensionsarbetet och vi skriver till och med upp poängen! Nördigt, nördigt - men roligt, roligt!

På onsdagen började jag läsa Karin Erlandssons debutroman Minkriket och igårkväll hade jag läst ut den 300-sidor långa boken. Jag e en ganska långsam läsare så det säger väl en hel del om att det inte var en dålig bok direkt. Ett inlägg med vilka böcker jag läst på senast ska jag också plita ihop snarast.

Men nu när jag sjunkit så djupt ner i pälsdebatten att jag läst en bok om minkfarmer och dessutom tittat på Yles debatt om pälsindustrin som sändes i veckan så har min hjärna blivit alldeles pälsig. I natt drömde jag att någon försökte kväva mig med pälsar för att de fått höra att jag e en djurrättsaktivist och även om jag inte e en minkbefriare så var det bäst att utrota alla med liknande värderingar så någon började klämma in pälsar i min mun. Jag vaknade av att Rim låg tvärs över mitt fejs och täckte både min näsa och mun... 

Rim e kanske den kärleksfullaste katt jag någonsin haft att göra med, men det e ju lite jobbigt när hennes kvävande kärlek börjar bli livshotande...

 

14.09.2018 kl. 11:28

Atypical

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att vi kollade på andra säsongen av Atypical som finns på Netflix nu. Nu har vi kollat klart så jag tänkte dryfta mina tankar om serien en aning.

I korthet handlar serien om familjen Gardner som består av mamma, pappa och två barn. Inget nytt under himlen där, men det intressanta e att följa sonen Sams vardag med autism. Han anstränger sig för att lära sig samhällets sociala spelregler samtidigt som han kämpar med alla intryck och förändringar som trasslar till hela hans värld. Sam ger sig in i dejtinglivet och jakten på ett passande universitet, men regler och mönster e ett måste för att något ska fungera i hans värld och det blir ju onekligen lite knepigt då allt inte e så svartvitt som Sam önskar att allt var.

Jag tycker serien lyckas med att vara rolig utan att göra det på Sams bekostnad. Hans nakna och raka respons på underliga normer och fenomen som kan te sig självklara för en utan autism e roliga just för att det sätter fokus på hur idiotisk vår värld e ibland. Slutscenen i sista avsnittet i andra säsongen då Sam läser upp sin ex-flickvän Paiges valedictorian speech e både rolig och rörande.

Sam e överkänslig för ljud, dofter och när det händer för mycket på en och samma gång. Jag kan relatera till det och skulle gärna ha ett par ljudisolerande hörselskydd som Sam har på sig när han e i skolan eller på evenemang med mycket folk. Jag tycker också att de med effekter och klippningar lyckas fånga ångestkänslor på ett väldigt effektfullt sätt!

Karaktärerna då. Sam e ju såklart en favorit och Keir Gilchrist som gör rollen e otroligt duktig! Jag kan tänka mig att det inte e en allt för enkel roll att spela för att få till det karakteristiska kroppsspråket. Sams syster Casey gillar jag också - cool, rar och rolig! Jag har på känn att hennes story kommer att bli riktigt intressant i tredje säsongen... Föräldrarna, Elsa och Doug, krisar för det mesta och jag vet inte riktigt om deras vuxendrama e så intressant egentligen? Kanske lite, men jag tycker de e ganska störiga båda två. Sams ex-flickvän Paige e min abosluta favoritkaraktär! Hon e smart, rolig och konstant upp i varv. Mera Paige i nästa säsong!!! Sams kompis Zahid e däremot en karaktär som kräver en rejäl karaktärsutveckling till nästa säsong. Den desperata brudtokiga Bert-arketypen känns lite... 1998? Skådisen e bra, så jag vill nog ha mera Zahid och en utveckling kanske man anade en början till i slutet av andra säsongen..? Hoppas! Min andra favorit av bikaraktärerna e Caseys pojkvän Evan <3333 Jag sa utan skam i kroppen åt Nicke att han vill jag bli ihop med, flytta ut tack! Nicke var förstående och sa att jo han e ju nog ganska go och började packa väskan. Att jag antagligen e cirka 10 år äldre än honom var inget jag tog i beaktande i det kvicka beslutet.

Okidoki, det var mina tankar det! Väntar ivrigt på tredje säsongen då Sam ska börja på college, Casey ska reda ut sina kärleksdraman och Elsa och Doug ska väl fortsätta krisa som vanligt.  

13.09.2018 kl. 09:42

Chokladzucchinikaka & höstte

Jag sa ju att jag bakade en fenomenalt god zucchinikaka tidigare i veckan. Mamma hade bakat en variant till sitt födelsedagsfirande och det blev succé! Hon hade dessutom glasyr och grejer på den, men jag blev lat och tyckte inte ens att det behövdes pga kakan e så saftig och smakrik alldeles så som den är i sin enkelhet. Jag ber om ursäkt på förhand för den fula bilden där kakbiten ser ut som en svart hög av valbar oaptitlig substans. Men den e god! Lovar och svär!

Det ursprungliga receptet e amerikanskt så därför e måtten lite underliga. Men det e inte så noga. Men lägg inte ugnen på 350 grader celsius som jag gjorde en gång :-------))))) Det var visst fahrenheit receptet menade, men jag tänkte inte så långt just då och tyckte att jävlar vad hett de där muffinsarna ville ha det. De blev inte goda.
 

Chokladzucchinikaka

1,25 dl olja
2,8 dl socker
2 tsk vaniljsocker
4,75 dl mjöl
1,5 dl kakao
1,5 tsk bakpulver
1 tsk salt
5 dl riven zucchini (typ en normalstor zucchini)
 

1. Lägg ugnen på 200 grader.

2. Rör ihop olja, socker och vaniljsocker.

3. Rör ihop alla torra ingredienser i en annan skål och blanda sedan med den oljiga sockerblandningen. Se till att du har kakao hemma så att du inte behöver köra till butiken i formulaspeed för att köpa mera mitt i bakningen :-) *based on a true story*

4. Riv zucchinin och blanda ner i smeten.

5. Häll i en form och grädda i ca 30-40 minuter. Jag hade en ganska liten form så kakan blev tjock och därför tog det ganska länge. Den kan vara lite kladdig i mitten ännu när man tar ut den, det gör inget!

6. Låt svalna så att du inte bränner tungan din glupska jävel. Också based on a true story.

Alltså den här bilden e ju skrattretande med tanke på att det e kakan jag försöker promota... 

Höstte

Koka en kopp kryddigt höstte till dig och din vän, alternativt låtsasvän, genom att koka upp vatten i en kastrull med en påse valfritt te och släng med en kanelstång, färsk ingefära i mindre bitar och kryddnejlika! Gott!

När teet e uppdrucket plockar du bort tepåsen och slänger den i roskis, men resten av grejerna i kastrullen häller du i en kanna och fyller med kranvatten och ställer i kylskåpet! Det blir också gott! Vatten med höstkryddor. Antagligen en million dollar idea jag kunde bli rik på, men bohem som jag e så bryr jag mig inte om sånt.

 

12.09.2018 kl. 15:33

5 löjliga små ting som irriterar vettet ur mig

Igår var jag på lite bittert humör när jag åkte till Karis så jag satt på tåget och skrev upp på min telefon allt jag var irriterad på. Sen kom jag fram och när jag kickade igång ordverkstaden med min gemytliga Karisgrupp kändes allt bättre igen. Men listan hade jag sparat på min telefon och jag kan fnissa åt den lite i efterhand eftersom den minsann inte e en smula nådig. Hör här:

  • VR:s stentyper som de har som maskotar. Fula och störande. Usch, byt ut dem!


     
  • Spotifyreklam. När man försöker vara lite zen och lyssnar på nåt lagom smörigt och mjukt och så kommer Antti Tuisku helt plötsligt out of the fucking blue och SKRIKER att jag ska köpa nån ny telefonjävel. Håll käft Antti.


     
  • Mjölkpulver. När jag snabbtsnabbtsnabbt springer in i en affär för att köpa ett mellanmål och varje mellanmålskex innehåller mjölkpulver eller nån annan löjlig animalisk ingrediens. Då blir jag sur.


     
  • Svettlukt på tåget. Jag har onormalt obehag för människors kroppsodörer och speciellt stark svettlukt gör mig riktigt illamående.


     
  • Folk som skriker på tåget. Antagligen för att de inte själva hör vad de säger, men när jag har hörlurar i och högsta volym på och ÄNDÅ tvingas lyssna på ett samtal mellan två skrikande gaphalsar mitt emot så blir jag lite... så här:

 

Ja, det var det. Michael Scott gjorde ett ypperligt jobb med att gestalta mina känslor. Nu vill jag se om The Office. Jag gör det ungefär en gång i året så nu e det nog dags.

Och p.s. oj vad många inlägg i listformat det blivit på senast... Jaja, jag gillar listor så what to do.

12.09.2018 kl. 09:58

Några sporadiska tankar

Idag e en sån dag då enhetliga texter känns så väldigt, väldigt långt ifrån vad jag behärskar. Därför: en lista på några sporadiska tankar denna tisdag!

  • jag gillar mitt jobb som ordkonstledare. Men jag vill rikta min innersta respekt mot er som jobbar med barn på heltid! Efter en eftermiddag e jag totalt dränerad på energi. Jag e fortfarande mos i huvudet efter gårdagen. Alla ljud, frågor och känslor som hinner storma mitt medvetande e inget jag skakar av mig direkt då jag kommer hem. Jag fortsätter fundera på om jag gjorde rätt, sa jag rätt, var jag rättvis? Men jag antar att det handlar om en vana som alla andra. I högstadiet och gymnasiet har jag inte fått öva på att handskas med gråtande, skrikande och sura miner över att "något e orättvist" om man inte får precis som man vill.
     
  • vi har börjat kolla andra säsongen av Atypical som finns på Netflix nu. En riktigt bra serie som handlar om en familj men med fokus på Sam som är autistisk. Jag tror jag ägnar ett helt inlägg åt mina tankar om den serien. Men titta på den!
     
  • jag vill bli av med en ful ovana. Att läsa Bloggbevakning. Jag började läsa bloggen för kanske 1,5 år och då var den relativt vettig (?), men på senaste har både texterna och kommentarerna blivit alltifrån trevlig läsning. Så mycket dömande. Granskningen av influencers var en bra idé då det höll sig till samarbeten och märkliga uttalanden, men helt ärligt tycker jag inte det e relevant att skriva inlägg om någons poserande eller klädval.  Kommentarsfältet e stundvis riktigt äckligt, då och då hittar man en kul eller smart kommentar bland allt trolleri. 
     
  • igår bakade jag en chokladzucchinikaka och den blev så god! Japp, zucchini i efterrätter höjde även mina ögonbryn i en förfärad min, men det smakar ju ofc inte zucchini utan gör bara kakan riktigt MOIST. Moist lär vara ett ord folk äcklas av, men jag tycker om det. Moist moist moist.
     

Okej, det var väl det jag ville få ur mig denna gråa morgon. Det känns bättre nu faktiskt! Ah, bloggande! Vem behöver dyr terapi när man kan vräka ur sig allt som snurrar omkring i hjärnkontoret och gör en lite prillig i textform på en blogg :---------))) och gratis till och med!

I ett så här randominlägg kan jag ju passa på att avsluta med en glassupplevelse. Magnums veganska version av sin klassisker! Riktigt god! Köp den, ät den och ha det gött hääääj.

11.09.2018 kl. 10:02

Pumpapajens förräderi

Jag hade fem punkter på min to do-lista för veckoslutet. Alla e nu avbockade och låt oss se hur det gick!

  1. Skriva - gradun skrev jag i mål redan igår! Dokumentet sku vara 40 sidor under vecka 36 och så blev det. På fredagen skrev jag även lite på romanen och det tänkte jag fortsätta med ikväll.
  2. Baka pumpapaj - o ja, visst bakade vi pumpapaj. Fy elände vad dåligt det blev. Den blev verkligen inte "härligt orange och fruktig" som receptet utlovade. Den blev så gulbeige och smakade i princip ingenting men ändå lite äckligt. Stor besvikelse. Vi kände oss förrådda av den äckliga pajen som vi hade ägnat timmar av vårt dyrbara liv på. Och så blev den äcklig!?
  3. Äta vöner med Allis - ja det gjorde vi och även det blev en besvikelse. Sad but true. Men vi spelade kort hela kvällen och bakade äcklig pumpapaj så visst hade vi en trevlig kväll ändå!
  4. Tvätta fönstren - jaaa! Man ser igenom dem igen och det blev på riktigt ljusare här inne. 
  5. Virka - min halsduk e snart klar och den e inte ens ful! Ska visa sen.

Så vad ska jag göra resten av söndagen? Vi ska gå ut och motionera en sväng, laga wok till middag och sen ska jag ägna kvällen åt att planera nästa veckas ordverkstäder, virka och skriva. Och så kan man väl inte låta bli att följa med svenska valet. Ve och fasa.

I brist på annat: kattbild

09.09.2018 kl. 15:44

Skrivarhörnan

Efter en ganska surig dag med cirka ingenting åstadkommet satt jag mig i min gula fåtölj och skrev på boken igårkväll. Det gick trögt i början och allt jag skrev lät banalt och totalt idiotiskt. Men så - som en gåva från ovan - kom skrivflowet och jag kunde skissa upp i princip hela händelseförloppet för romanen, ända till det bittra slutet! Eller lyckliga? Vi får väl se.

Romanen. Den tar sig. Förstås e den i ett embryostadie än så länge, men den växer och mår stundvis bra. Sen kommer det dagar då jag slås av värdelöshetskänslor och har lust att strimla all skriven text till skräp. Hur många romaner tror ni inte digitaliseringen har räddat egentligen? Jag misstänker att jag inte e den första författarambitionen som hatar sina texter ena dagen och vill förinta dem med all sin kraft för att skona världen medan man följande dag tycker att "ja men va fan, det här e ju ganska bra ändå".

Här sitter jag och skriver om kvällarna. I min gula fåtölj i skenet av levande ljus och min ärvda vattenfallslampa.

 

Vattenfallslampan har jag ärvt av min mammas mommo för att jag tyckte det var det finaste som fanns i hela hennes stora hus då jag var liten. Den e plastig och bucklig, men det sentimentala värdet e skyhögt. Jag frågade faktiskt redan som liten skitunge om jag kunde få den när hon dog, finkänslig som man e. Men hon sa jo och nu står den här hemma hos oss och inte högst upp på den dammiga bokhyllan som den alltid gjorde.

Och den rykande tekoppen ser ju nästan ut som en bild jag knyckt från Pintrest efter sökningen "autumn cozy evening tea". Kan påpeka att jag i mitt ivriga flow glömde dricka det och kallt pepparmintste smakar yök.

08.09.2018 kl. 11:10