Årets första släng av julfeelis

Jag vaknade med julfeelis imorse. Blev väldigt besviken när jag inte möttes av winter wonderland utanför fönstret. Men trots det ojuliga vädret sitter stämningen i och nu sitter jag och lyssnar på min x-mas jazz playlist och funderar på vad jag ska hitta på för julklappar åt mina nära och kära.

I år tänker jag undvika att köpa grejer, prylar och krafs. Vissa klappar har jag faktiskt tänkt knåpa ihop på egen hand nu när jag har tid. December brukar vara så hektiskt annars, men i år har jag ju all tid i världen att julpyssla och julmysa. Det är min examenspresent till mig själv. Jag har gått i skolan sen 1999 (19 år!) och tycker mig därför förtjäna två lugna, kravlösa månader.

Men vad kan man göra för egna julklappar när man trots allt är 26 och inte 12 och kan ge bort alla fula kreationer man gjort i skolan? Blir släkten glad om de alla får varsin inbunden kopia av gradun måntro? "Jag har gjort den helt själv" kan jag blygsamt säga med glittrande ögon när de öppnar sina omsorgsfullt inpakterade gåvor. "Tack tack" säger de alla, för de är ju artiga typer, och eldar sedan i smyg upp avhandlingarna i den öppna spisen som sprakar i hörnet.

Jag tror jag ska ägna denna förmiddag åt att go nuts på pinterest och inspireras hejvilt för att undvika ovanstående situation.

En julig Luv. Igår dog min katt Newton i Sims och jag blev riktigt ledsen när mina simmar gick och sörjde sitt älskade husdjur (i ett dygn) och jag tänkte på hur mycket jag saknar det här älskade husdjuret. 

 

P.S. Jag blev så julig att jag till och med gjorde en julig header! Det gjorde jag alltid på min gamla sokerungi-blogg. Sokerungi var min hysteriska blogg som jag skrev 2009-2012, den finns fortfarande! Dock bakom lås och bom för allas säkerhet.

16.11.2018 kl. 10:53

2018 har mycket gott kvar

Idag är det mörkt och ruggigt och det har aldrig känts mer MÅNDAG än just idag. Därför listar jag några grejer som ska hända ännu under detta omvälvande år vi kallar 2018:

  • allra mest ser jag fram emot att åka upp till Vasa i december och hälsa på mina kompisar. Jag har inte sett dem sen slutet av maj så det ska bli så himla kul!
  • jag ska gå på två olika teaterföreställningar, en i Karis och en i Åbo. Mannerheim och Taru sormusten herrasta - ganska otippade föreställningar för mig, men jag ser ändå fram emot att gå ut och vara kulturell.
  • jag ska åka till Tallinn ett varv och kika på julmarknaden och köpa choklad från den himmelska veganvänliga chokladaffären.
  • examen! Jag har fått min inbundna gradu nu så det börjar kännas ganska officiellt. Bara ett godkänt som saknas nu.
  • jul <3 förra året firade vi jul i flyttkaos och det var ju lite antiklimax. Jul som ska vara årets höjdpunkt blev bara hopihopistädastädapackapacka och lite kålrotslåda där emellan. 
  • nyår. Ställer ingen till med något kul går jag och våldgästar min systers partykalas. Vare sig jag får eller ej. Förra året firade jag med nackspärr och Game of Thrones i sängen när klockan slog midnatt, snark. Alltså 2017 var så misslyckat på alla sätt och vis...

Okej, det var några grejer att se fram emot här i hösmörkret. Nu ska jag planera klart dagens ordkonst. Vi ska skriva hemliga brev och fråga efter instruktionerna sextiotre gånger utan att lyssna på vad jag säger :-------)))) 

Alla mina ordkonstelever efter att de i kör ropat "JÅÅ VI HÖR PÅ!!!"

12.11.2018 kl. 10:38

Bohemian Rhapsody

Igår gick vi på bio (!) och tittade på Bohemian Rhapsody. Det är sällan vi tar oss tiden att gå på bio för ofta känns det ändå som att man lika gärna kunde se alla filmer hemma i soffan med bekväma kläder och inte i jeans och obekväma biosäten. Men igår var jag med om en av de bästa bioupplevelserna någonsin! Bohemian Rhapsody är som gjord för bioduken så hopihopi, gå och se den! Med risk för att låta sponsrad av typ Fox Movies (helt rimligt).

Bohemian Rhapsody handlar om bandet Queen, med fokus på Freddie Mercurys liv och elände. Det är festligt och dramatiskt, tragiskt och episkt. I vissa fall blev det riktigt svårt att sitta still för man ville ju bara skutta upp och klappa och stampa takten till We Will Rock You. Men icke att förglömma att vi är finländare och här blir man utkastad om man gör sånt på offentliga platser, så vi satt snällt stilla och trummade blygsamt med pekfingrarna i stället.

Jag kom hem från den lyckade filmupplevelsen glad i hågen och klickade fram några recensioner. Förvånad läste jag att det minsann inte var många andra som tyckte att den här filmen var lika bra. "Klumpigt framförda musiknummer", "alldeles för barnvänligt och förfinat" och "platt dramaturgi" läste jag bland annat. Jag började förstås tvivla på mig själv och tänka att jaha, nu föll jag dit igen - jag hyllade något som tydligen inte alls var tillräckligt bra för att hylla enligt *de allsmäktiga kulturkritikerna*.

Men jag tror att förklaringen till detta är väldigt simpel: recensenterna framstod alla som inbitna Queen-fans som kunde Mercurys biografi utantill och hade väntat på filmen länge. De ville se något nytt och bländas av hans storhet. Jag däremot visste inte så mycket mer om Mercury än att han var en excentrisk rockikon som dog av AIDS(-relaterad lunginflammation lärde jag mig igår!). Och för mig var den här filmen en tillräcklig sammanfattning av Queen och Mercurys liv!

Jag tycker dessutom att Bohemian Rhapsody kan ses som så mycket mer än bara ett porträtt av Queen och deras ledsångare. Vi får ta del av den bräckliga konstnärssjälen, den kreativa ensamheten och den mångfacetterade sexualiteten (här vare rim, var så goda!). Men fram för allt tycker jag filmen bidrar med ett nyttigt perspektiv på maskulinitet och det är något som vi behöver betydligt mer än 100% trovärdiga porträtt av rocklegender. 

På tal om trovärdiga porträtt så vill jag ännu kasta en ros åt skådespelaren Rami Malek som spelade rollen som Freddie Mercury. Imponerande! Men jag kan inte låta bli att litelitelite vilja veta hur Sacha Baron Cohen (Borat) skulle ha klarat rollen, vilket var tänkt från början. Kritikerna skrattade redan då, men vem vet, kanske han hade klarat det precis lika bra som Rami Malek?  

Så all in all; filmen är absolut sevärd! Kanske tar du din lille far i tassen och går och tittar på den på söndag när det är fars dag? Eller så struntar du i fars dag och går och ser den redan ikväll! Tips, tips!

 

 

Har du sett filmen? Vad tyckte du?

09.11.2018 kl. 10:13

Positive mental attitude

Idag är* min första programlösa dag på länge. Jag har haft lite svårt att varva ner på senast, men nu har jag tre hela dagar på mig att bara ladda. Det enda vettiga jag ska göra idag är att språkkorrigera Nickes slutarbete och det kan man göra liggandes i soffan med katten på magen så det känns inte ens jobbigt.

Om någon annan än min mamma undrar hur mina stressexem mår kan jag berätta att de ser bättre ut idag! Igår frågade ett av ordkonstbarnen varför jag e så röd i fejset och när jag sade att jag har en hudsjukdom såg de alla ut som att jag hade sagt att jag har cancer. "Det är inte farligt, det är bara störande" förklarade jag för dem och vi kunde i godan ro fortsätta diskutera finlandismer. Imorgon tror jag faktiskt att jag ska våga mig ut bland folk och gå och sätta mig i en mörk biosalong och titta på Bohemian Rhapsody!

Nu ska jag fortsätta min välbehövda händelselösa dag. Jag lämnar er med en terapi-gif:

 

*Jag gör ett försök just nu med att börja skriva är i stället för e här på bloggen. På senaste har jag blivit mer och mer irriterad på att jag skriver det och att det smittar av sig i andra texter jag skriver. 

07.11.2018 kl. 10:10

Hundra år av feministisk argumentation

*Det här inlägget är en del av mitt avhandlingsarbete där jag på ett populärvetenskapligt sätt sammanfattar min forskning och låter offentligheten ta del av den. Inlägget är en omarbetning av det här inlägget jag skrev i september för att tydliggöra vissa aspekter och snygga till språket lite för att våga visa det för min handledare. Hej Lotta!*

 

"Vad skriver du egentligen gradu om?" undrar folk ibland.

Och då förväntas man ju ha ett rappt svar för att låta som en person som faktiskt vet vad den sysslar med. När jag inte är på humör att diskutera mitt livsverk desto mera så svarar jag "feministisk/politisk argumentationsanalys", men det är inte riktigt hela sanningen. Jag gör nämligen inte en fullständig argumentationsanalys, utan bara en del av en sådan. Lite fusk med andra ord.

Min avhandling har titeln Hundra år av feministisk argumentation – En diakron analys av argumentationsmedelsbruket i tidskriften Astra 1919–2018. Jag granskar tolv debattartiklar hämtade ur den finlandssvenska feministiska tidskriften Astra som funnits i snart ett helt sekel. Jag utreder vilka sorts argumentationsmedel skribenterna använder för att övertyga läsarna. Jag gör nedstamp i årgångarna från år 1919, 1939, 1959, 1979, 1999 och 2018 för att se vilka argumentationsmedel skribenterna använder och om det eventuellt går att se någon typ av trend i argumentationsmedelsbruket. Dessutom studerar jag om valet av tema eller fråga som skribenten lyfter fram i sin text påverkar valet av argumentationsmedel. Min forskning är också ett bidrag till den finlandssvenska retorikforskningen som i skrivande stund är ett väldigt outforskat område. Min avhandling åskådliggör hur den finlandssvenska feministiska retoriken såg ut i tidskriften Astra och kan eventuellt ge en indikation på hur den feministiska retoriken såg ut i bredare finlandssvenska sammanhang.

Vad är ett argumentationsmedel kan man då undra. Ett argumentationsmedel kan kategoriseras som ethos, logos och pathos. Ethosargument är argument som skribenten använder för att stärka sin auktoritet eller personlighet t.ex. genom att inta en viss maktposition, hänvisa till erfarenheter eller visa sig humoristisk. Logosargument är argument som talar till läsarnas förnuft och som ofta är faktabaserade. Pathosargumenten är de argument som skribenten använder för att väcka känslor.

Med hjälp av en analysmodell har jag granskat de tolv artiklarnas argumentaionsmedelsfrekvens genom att kategorisera bruket av ethos-, logos-, och pathosargument som mycket, ganska mycket, finns eller saknas. Mitt resultat visar att pathosargument är det mest använda argumentationsmedlet, logos det näst mest använda och ethos det minst använda argumentationsmedlet. Det är inte helt oväntat i och med att pathosargument ofta är väldigt starka i politiska debatter där medborgarnas skyldigheter och rättigheter ofta fungerar som ett tacksamt lockbete för att väcka engagemang. Jag hade förväntat mig att ethosargument skulle användas betydligt mera eftersom den tidigare forskning jag stött min avhandling på visar att ethos ofta är det starkaste argumentationsmedlet i liknande debatter. Orsakerna till att mitt material inte innehöll lika mycket ethosargument kan bero på de känslosamma teman som artiklarna handlade om eller att skribenternas ethos, eller auktoritet, var så pass känd bland allmänheten att de inte behövde anpassa sina texter till att anta en auktoritär roll. Många av skribenterna var nämligen politiker, forskare och författare som hade ett väletablerat primärethos och behövde därför inte lyfta sin egen auktoritet i texterna för att uppfattas som tillförlitliga.

Jag kunde inte identifiera några tidstypiska trender i bruket av argumentationsmedel. Däremot kunde jag hitta vissa trender i de teman och frågor som diskuterades i artiklarna. I artiklarna från 1919, 1939, 1959 och 1979 handlade majoriteten av artiklarna om samhälleliga orättvisor mellan kvinnor och män, medan artiklarna från 1999 och 2018 tog upp ämnen som tangerade populärkultur och sexuella trakasserier. Alltså kan jag konstatera att på basis av mitt material har den feministiska debatten utvecklats från breda och allmänna frågor till smala och mer specifika frågor.

Så här såg Astra ut 1939, 1959, 1979 och 1999!

 

Tips!

För den intresserade kan jag tipsa om att de allra första årgångarna av Astra hittas här! Det är riktigt intressant läsning. Tänk att argumentet "Det är faktiskt år 1919, ska vi verkligen behöva tjata om kvinnans lika rätt till *valfri patriarkal orättvisa* än i denna dag?" användes redan då. Till alla modiga kämpar som för hundra år sedan offrade så mycket bara för att de vågade kalla sig kvinnosakskvinnor - tack!

06.11.2018 kl. 11:11

Post-gradu stress syndrome

På fredagen lämnade jag in gradun. Det var med skakiga fingrar jag skickade iväg mejlet. Jag hade förväntat mig att inlämningen sku innebära lyckorus och festfeeling 24/7. Riktigt så kalasigt har det kanske inte varit. 

Jag har varit så otroligt trött ända sedan fredagen. Vissa dagar har jag powernappat två gånger och ändå somnat gott när jag lagt mig i sängen. Mina stressexem i ansiktet e riktigt odrägliga, men jag hoppas att de ska avta så småningom. Annars måste jag gå till läkare än en gång och säga "hej min hud e idiotisk" varpå en läkare med huvudet på sned säger "försök att int stressa så mycket så blir det nog bra :---)". Tack för tipset!!!!!

Långvarig stress rinner inte ur kroppen bara så där huxflux. Den fejdar sakta ut och jag hoppas att jag ska samla ihop lite energi till slutet av veckan så jag orkar fira farsdag i Åbo.

Det här kanske låter deppigt, men jag e ju nog enormt glad över att ha lämnat in gradun! Jag e bara så fruktansvärt trött. Bara jag återhämtat mig ska jag återgå till att vara ett sprudlande energiknippe igen. 

Inte ens Snapchats snyggfilter räddar mig just nu...

Så här ser det ut. "AS" sa min kära syster i all välmening. Lite asigt e det nog, men det värsta e att det känns obehagligt att le eftersom den inflammerade huden blir torr och stel. Så därför sitter jag mest hemma och ser sur ut just nu.

Livet med atopisk hud, who knew att det var så störigt? Jaja, man kan ha betydligt värre sjukdomar så jag ska väl sluta gnälla.

05.11.2018 kl. 20:01

Malta

Det har blivit dags för några bilder från vår resa till Malta!  Resan bestod av en hel del gradujobb för min del och slutarbetesjobb för Nickes del, så vi hann inte riktigt med allt kul vi hade tänkt oss. Men vi besökte både Valletta och Mdina som var de två viktigaste målen på resan!
 

Vi bodde i St. Julian's som e en mindre ort några kilometer utanför huvudstaden Valletta. Själva orten bestod mest av hysteriska partygator och souveniraffärer, men vårt hotell var väldigt trevligt! Vi bodde på ett Radisson Blu-hotell lite utanför centrum, bra val!

Hotellet var fint och fräscht med fina utrymmen både ute och inne.

Men det absolut bästa var maten och det faktum att det fanns FLERA veganska alternativ på menyn. Och nästan allt var gott! En mango cheesecake jag åt sista kvällen när vi beställde room service var riktigt äcklig, men allt annat var very bueno!

St. Julian's kvällstid. Malta e ju pyttelitet så de flesta städer e byggda i våningar med massa trappor och backar för att maximera ytan. Kan ju vara farligt förstås när man ska stappla hem efter krogen och så trillar man ner för 356 trappsteg och plumsar ner i havet.

Extremt god pizza! Jag skröt ju om veganutbudet på hotellet, men det visade sig att det inte var det minsta svårt att hitta djursnäll mat på resten av ön. Dessutom ordnades ett evenemang på Malta under förra veckan, Meat Free Week, där flera hotell och restauranger deltog för att utveckla sina gröna menyer. Ojoj, vad det värmde lilla hjärtat.

Vi besökte Valletta två gånger och det var en stad som överträffade alla mina förväntningar! Så himla fint och mys. Hela stadskärnan e även den uppbyggd av trappor och trånga gränder där caféer, restauranger och affärer samsas om de små ytorna, men desto större utbud av turister. 

Trots att vi reste i slutet av oktober så var det mycket turister igång ännu. I centrum av Valletta var det till och med svårt att få plats på uteserveringarna. Mest var det italienare, vilket inte e så konstigt eftersom det tar 90 minuter med färja mellan Malta och Sicilien. 

Tips från coachen: ta bekväma skor på om du besöker Valletta. Vi gick upp och ner så många gånger att när vi väl hittat en uteservering vi fick plats på och suttit där en stund så var jag riktigt skakig i benen när det var dags att stiga upp. 

Och så fick jag sendrag pga vätskebrist förstås. Men det ser ju ganska trevligt ut ändå, inte sant? 

Vi besökte den gamla huvudstaden Mdina. Tyvärr hade vi allt för lite tid och kläder på oss (jag) för att hinna se allt den här staden hade att erbjuda. Den här dagen var det blåsigt, regning och kallt och vi åkte med en hop on hop off-buss utan tak så jag höll på att frysa ihjäl i min somriga outfit.

Om jag åker tillbaka till Malta kommer jag absolut tillbaka till Mdina! Här har de till exempel spelat in delar av Game of Thrones, men det hann vi inte alls titta närmare på den här gången. Det var kul i alla fall att tassa genom labyrinten som staden består av.

En sista bild från vår sista kväll på Malta. Fullmåne och havsutsikt e ju inte den fulaste kombon direkt.

02.11.2018 kl. 19:29

Welcome to the house of stress

Just nu känns det som att vårt hem e impregnerat i stress och förväntan. Det känns i luften på något vis. Vi orkar inte laga annan mat än gröt och färdiga soppor. När vi inte sitter framför varsin dator slänger vi oss i soffan och somnar framför Friends. Min atopiska hy visar också att stressnivån inte e riktigt nådig just nu, jag har röda utslag runt näsan, munnen och ögonen och lite på benen. Nästa vecka torde allt vara över och vi kan skåla skumpa varje dag om vi så vill. 

Nicke ska presentera sitt slutarbete på fredagen och fast han säger "nää jag e int stressad" så e det svårt att tro honom när han i sömnen mumlar "Hej, jag heter Niklas Puumala och jag..." och viftar med händerna för att verka lite cool o nonchalant. Själv sitter jag och väntar på mina sista kommentarer från handledaren och målar förstås upp worst case scenarios där jag ombeds skriva om hela kapitel typ. Jag drömmer inte om gradun på nätterna, men däremot drömmer jag om störiga familjemedlemmar. Förra natten var det mamma som stod i badrummet och skrek med gnällig röst om vem som hade stulit hennes parfyyym. Jag vaknade av att jag ropade högt "MEN HÅLL KÄFT!!!". Sori mamma, det var fräckt sagt, jag vet.

Stress e inte så najs, men när man har en tydlig deadline på när den kommer vara över så går det ändå att uthärda. Idag ska jag åka till lande och äta pasta med mamma efter jobbet. Om jag inte blåser bort förstås, höststormen här i Hangö e rätt crazy just nu. Ajö!

Rim har alltid tyckt om att ligga på axlarna och att hon börjar bli lite baktung gör ingenting tycker hon. När hon börjar kana ner så hugger hon bara klorna i axlarna och det e ju skönt för ingen :---)

Igår var det snöigt! Perfekt före för en med sommardäck på bilen. Det gick över förväntan bra, förutom en lyckosam glidning genom en otrafikerad korsning. 

30.10.2018 kl. 09:36

Hemma

Ojoj, vad bloggen fått lida denna månad. Men nu e jag hemma och försöker finslipa gradun så jag vågar skicka in den för en sista granskning imorgon. Nästa vecka e det tack och hej och ni behöver aldrig mer läsa en rad om hur tråkigt det e att skriva avhandling! LOVAR OCH SVÄR!

...förutom ett inlägg där jag ska presentera mitt analysresultat, sorry sorry, men det ingår nu för tiden även ett utåtriktat element där jag ska upplysa hela vida världen om min forskning vare sig ni vill det eller inte. 

Annars då? Här hemma i Hangö e det kallt. Lite snöslask till och med. Det var 28 grader när vi åkte taxi från St. Julian's till flygfältet på torsdag och 0,5 grader när vi landade i Helsingfors. Det e liksom dags att duka fram glöggen och pepparkakorna nu. 

Jag ska blogga lite mer om Malta sen när jag hinner. Ville bara titta in och gnälla lite och säga hej. Oki, back to work:

Det finns alltid en passande The Office-gif att illustrera inlägg med när jag inte orkar ladda upp egna bilder

 

27.10.2018 kl. 15:09

Hej från Malta

Det var ju lite oförskämt att låta bloggen stå tom en vecka och flyga iväg till Medelhavet utan att säga ett knyst. Men nu har jag plockat fram datorn från kappsäcken för att ägna en dag åt gradubearbetning på hotellrummet.

Malta e väldigt gemytligt! Varmt och mysigt, men mest e jag överraskad över hur god mat man får här. Till och med den jobbiga veganen blir mätt. Med förra årets Portugalresa i färskt minne, där jag levde på ris och broccoli i en vecka, så e det inte alls tokigt att få äta sig mätt på allt möjligt gott här. 

Jag ska reseblogga mer detaljerat när jag kommer hem, men nu ska jag jobba för att hinna gå ut och semestra lite ännu medan solen skiner. Ajö ajö!

Här står jag och odlar solexem 

21.10.2018 kl. 11:43

Leona - ett märkvärdigt namn på en märkvärdig typ.

Jag e en borttappad Karisbo som nu bosatt mig i Hangö. Jag jobbar som ordkonstledare i Raseborg och fördriver vardagen med att skriva både vetenskapligt och skönlitterärt. Förutom det läser jag böcker och pajar katter så mycket jag hinner.

Vegansk mat, resor, kultur i olika former samt djur och natur e frekvent förekommande element på denna blogg.

Så jag e ungefär lika märkvärdig som en sten på marken med andra ord. Men jag e snäll och kul och allt det där så please enjoy min anspråkslösa blogg!

 

 

Leona